Report on Trafficking in Human Beings 2013 SWE

Baltic Sea Parliamentary ConferenceMänniskohandel – 2000-talets slaveriSluttrapport från Det parlamentariska östersjösamarbetets(BSPC) rapportörer om människohandelAugusti 20132Baltic Sea Parliamentary Conference The Baltic Sea Parliamentary Conference (BSPC)The BSPC Rapporteurs on Trafficking was established in 1991 as a forum for political dia-in Human Beings logue between parliamentarians from the Baltic SeaUS 2013:416 Region. BSPC gathers parliamentarians from 11national parliaments, 11 regional parliaments and 5parliamentary organizations around the Baltic Sea.© Nordic Council of Ministers 2013 The BSPC thus constitutes a unique parliamentaryLayout: Erling Lynder bridge between all the EU- and non-EU countries ofPhotos: Jan Widbergthe Baltic Sea Region.BSPC aims at raising awareness and opinion onissues of current political interest and relevance forthe Baltic Sea Region. It promotes and drives vari-ous initiatives and efforts to support a sustainableenvironmental, social and economic developmentof the Baltic Sea Region. It strives at enhancing thevisibility of the Baltic Sea Region and its issues in awider European context.The Baltic Sea Parliamentary Conference is theannual general assembly in the Baltic Sea Regionfor broad political debate on Baltic Sea issues. TheConference resolutions are political tools whichenables the BSPC to launch and sustain political ini-Baltic Sea Parliamentary Conference tiatives, and to approach the governments andwww.bspc.net regional organizations on issues of common inter-est.Jan WidbergThe BSPC has a number of working bodies at itsHead of BSPC Secretariatdisposal, which serve as resources for driving andjw@norden.orgimplementing BSPC priorities and objectives. AStanding Committee is responsible for the follow-up of BSPC resolutions, for identifying and address-ing issues within the BSPC field of responsibility,BSPC Secretariatand for preparing the annual Conferences.c/o Nordic CouncilThe BSPC Working Groups are political vehiclesVed Stranden 18with the overall objective of elaborating joint politi-DK-1061 Copenhagen K.cal positions and recommendations on issues ofPhone (+45) 33 96 04 00common interest in the Baltic Sea Region. BSPCwww.norden.org.external interfaces include parliamentary, govern-mental, sub-regional and other organizations in theBaltic Sea Region and the Northern Dimensionarea, among them CBSS, HELCOM, the Baltic SeaLabour Forum (BSLF) the Northern Dimension Part-nership in Public Health and Social Well-being(NDPHS), the Baltic Sea States Sub-regional Cooper-ation (BSSSC) and the Baltic Development Forum.3Sluttrapport från Det parlamenta-riska östersjösamarbetets rappor-törer om människohandelJohan Linander och André Oktay DahlBakgrund2010 etablerade det parlamentariska östersjösamarbetet (Baltic SeaParliamentary Conference – BSPC) en arbetsgrupp om civil säker-het. Arbetsgruppen skulle speciellt fokusera på människohandel(på engelska: Trafficking in Human Beings – förkortat THB). Grup-pen överlämnade sin slutrapport till den 20:e Östersjökonferenseni Helsingfors i augusti 2011.1För att följa upp arbetsgruppens arbete och de rekommendationermot människohandel som antogs under konferensen i Helsingforsutnämnde BSPC två rapportörer: Johan Linander, riksdagsledamotoch vice ordförande i den Riksdagens justitieutskott, och AndréOktay Dahl, Stortingsrepresentant och vice ordförande i Stortingetsjustiskomitte.Linander och Dahl fungerade tillsammans som ordförande i arbets-gruppen mot människohandel.MandatUppgiften för en rapportör i BSPC är att följa utvecklingen inomett speciellt sakområde (i regel ett område inom vilket BSPC harhaft en arbetsgrupp), att svara för information om och uppdateringav utvecklingen inom området, att följa upp genomförandet av derekommendationer som BSPC har antagit inom området, att identi-fiera frågeställningar för tänkbara politiska insatser, och, då så ärnödvändigt, representera BSPC i olika aktiviteter inom området.Rapportörerna ges möjlighet att presentera en rapport vid denårliga Östersjökonferensen. Dessutom kan rapportörerna välja attlägga fram skriftliga rapporter. BSPCs Standing Committee kan å sinsida be rapportörerna att avge lägesrapporter. På motsvarande sättkan rapportörerna själva begära att få möta Standing Committeeför att diskutera sitt arbete och samordna politiska ståndpunkter.1 Se http://www.bspc.net/page/show/2164Genomförda aktiviteter• Brev med frågor till alla östersjöstaternas ministrar med ansvarför bekämpning av människohandel• Möte i Stockhom den 25 maj 2012 med den svenska samordna-ren för bekämpning av människohandel, polisinspektör KajsaWahlberg. Möte med Östersjörådets (CBSS) Task Force againstTrafficking in Human Beings• Johan Linander deltog i Parliamentarians Against Human Traf-fickings seminarium Data Collection on Victims of THB 13–14September 2012 i Portugals nationalförsamling i Lissabon• Johan Linander deltog i Östersjörådets (CBSS) seminariumChildren Trafficked for Exploitation in Begging and in Crimi-nality i Vilnius 29–30 november 2012.• Rapportörerna mötte Nederländernas nationella rapportör ommänniskohandel, Corinne Dettmeijer-Vermueulen, i Haag 10december 2012• Rapportörerna deltog i Parliamentarians Against Human Traf-fickings seminarium Regional Co-operation of the Police inAnti-Trafficking Work 13 mars i Sveriges Riksdag, Stockholm.• Rapportörerna mötte Finlands minoritetsombudsman ochnationella rapportör om människohandel, Eva Biaudet, i Hel-singfors 6 maj 2013.Rapportörerna lade fram sin Mid-term Report vid den 21:a Öster-sjökonferensen i St. Petersburg 26–28 augusti 2013.21. SammanfattningTrots att de flesta länder har vidtagit åtgärder mot människohandel,som t ex nationella handlingsplaner och ny lagstiftning, har före-komsten av människohandel eller slaveri inte minskat.3Antalet fällande domar mot människohandlare är fortfarande få.Fler och fler olika former för människohandel uppträder: männis-kohandel för tvångsarbete, människohandel för stöld och annankriminell verksamhet (där offren tvingas att begå kriminella hand-lingar), människohandel för tiggeri, människohandel för identitets-stölder, människohandel för tvångsäktenskap, människohandelmed barn och till och med organhandel.2 Se http://www.bspc.net/file/show/6073 Se http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-322_en.htm5Vårt huvudintryck är att kampen mot människohandel är långtifrån över. Vi behöver starkare och smartare insatser för attbekämpa människohandeln.2. RekommendationerBSPCs arbetsgrupp om människohandel presenterade en radrekommendationer i sin slutrapport. Ett genomförande av dessaskulle innebära ett betydande bidrag i kampen mot människohan-del. Vi riktar en stark uppmaning till alla länders regeringar att sys-tematiskt följa upp dessa rekommendationer.Därutöver önskar vi som rapportörer att lägga till 10 egna rekom-mendationer. Dessa bygger på den information vi erhållit och dedialoger vi haft i vårt arbete. Vi menar att de 10 rekommendatio-nerna bör implementeras i alla länder i Östersjöregionen, såvittdetta inte redan skett.Samordna insatserna mot människohandel1. Alla länder behöver en oberoende nationell rapportör för män-niskohandel2. Alla länder behöver en nationell handlingsplan mot människo-handel6Alla länder behöver bättre samordnade insatser mot människohan-del. Ofta är många olika organ och myndigheter inblandade i arbe-tet mot olika former av människohandel. Utan en god samordningkan detta vara ineffektivt och till och med kontraproduktivt. Män-niskohandlarna kan utnyttja den bristande samordningen för attundgå upptäckt och avslöjande.Regeringarna måste samordna sin politik mot alla former av män-niskohandel så att de olika myndigheterna vet hur de skall arbetaoch hur de skall samordna sig med andra aktörer, däribland NGOs.Det måste finas klara sambandslinjer och ett system för rapporte-ring om människohandel. En nationell handlingsplan är ett centraltinstrument.För att säkra en långsiktig samordning av arbetet mot människo-handel rekommenderar vi att man skapar en funktion med en obe-roende nationell rapportör om människohandel. Med oberoendemenar vi att den nationella rapportören skall placeras utanför poli-sens organisation och att den är oavhängig i förhållande till reger-ingen.Om den nationella rapportören är en del av poplisens organisationskulle detta kunna göra offren för människohandel motvilliga att takontakt. Samtidigt blir det av naturliga skäl svårt för rapportörenatt utöva kritik av polisens arbete.Den nationella rapportören får inte heller vara underställd ellerkontrollerad av regeringen. Rapportören måste vara oavhängig föratt fritt kunna granska regeringen och myndigheternas arbete motmänniskohandel. Rapportören skall regelbundet lämna rapportertill parlamentet.Nationella rapportörer och deras medarbetare måste driva sin verk-samhet med största möjliga öppenhet och transparens. Den natio-nella rapportören kan organiseras som en självständig institution(det nederländska exemplet) eller som en del av en existerandeinstitution (det finska exemplet). Mandatet får inte begränsas tillmänniskohandel, utan skall också omfatta andra former av exploa-tering som kan relateras till människohandel.Den nationella rapportörens uppgift är att samla in och analyserainformation om människohandel. Vidare skall rapportören för-medla kunskaper till myndigheter som är inblandade i kampen motmänniskohandel, såsom polis, åklagarmyndigheterna och domsto-lar. Rapportören har också ansvar för att informera allmänhetenoch bidra till att öka medvetenheten om människohandel i samhäl-let i stort.7Den nationella rapportören skall ha möjlighet att granska enskildafall och få insyn i pågående undersökningar om människohandel.Den nationella rapportören skall upprätta en lätt tillgänglig kom-munikationskanal där allmänheten kan ge tips och anmäla mistt-änkt människohandel. Genom möjligheten att kontakta en obero-ende och neutral rapportör i stället för polis kan tröskeln sänkasför anmälningar om misstänkt människohandel. Själva brottsutred-ningarna om misstänkt människohandel är de brottsbekämpandemyndigheternas ansvar.Den nationella rapportören måste tilldelas tillräckliga resurser ochmedarbetare för att kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsstäl-lande sätt.Åtgärder för att förebygga människohandel3. Stoppa efterfrågan4. Socialt ansvar för potentiella offerAlla länder behöver en lagstiftning som förbjuder alla former förmedvetet utnyttjande av offer för människohandel. Samtidigt tror viatt i några – och kanske de flesta – fall är man inte medveten om attman faktiskt utnyttjar offer för människohandel. Därför är det vik-tigt att göra allmänheten medveten om förekomsten av människo-handelAlla länder har ansvar för att skydda sina medborgare från exploa-tering och slaveri. Vi måste ställa ännu hårdare krav på att ländernabekämpar diskriminering av romer och andra utsatta grupper. Deflesta offer som luras eller tvingas in i människohandel tillhör redanutsatta grupper i sina hemländer.Bekämpa människohandlarna5. Effektiv bekämpning av människohandel med nationella specia-listenheter hos både polis och åklagare6. Lagstiftning som är tillämpbar på alla former av människohan-del och kriminaliserar alla som är delaktiga i människohandelDet är viktigt med kunskap och medvetenhet om människohandelhos de lokala brottsförebyggande myndigheterna. Varje polis måsteha tillräcklig utbildning och medvetenhet om människohandel föratt kunna känna igen och avslöja människohandel i situationer medt ex tvångsarbete, barn som stjäl under vuxnas överinseende, orga-niserat tiggeri, etc.När brotten sedan skall utredas är de ofta för omfattande och kom-plexa för att den lokala polisen kan ha tillräckliga kunskaper och8resurser för att prioritera utredningen. Därför behöver varjeland en nationell specialistenhet mot människohandel bådehos polisen och hos åklagarmyndigheterna. Dessa specialisten-heter skall ha bred kompetens. Till exempel behöver man eko-nomer och revisorer för att spåra och beslagta vinsten avbrottsligheten, socionomer för att hjälpa barn som är offer förmänniskohandel, specialister på förhör av barn, dataexperterför att avslöja människohandel på internet, osv. Det behövs medandra ord tvärsektoriella utredningsteam.Det är också viktigt att alla länder har en lagstiftning som är till-lämpbar på alla former av människohandel och kriminaliseraralla som är delaktiga i den. Många länder började med en lag-stiftning mot människohandel för sexuella ändamål, men det ärviktigt att ha en lagstiftning som också täcker alla andra formerav människohandel. Lagstiftningen måste innehålla kännbaraminimistraff.Lagstiftningen måste regelbundet ses över och utvärderas. Oftavisar det sig att även om det finns en lagstiftning så är den otill-räcklig för att leda fram till fällande domar.9Hjälp till alla offer för människohandel7. Minst 30 dagars ovillkorlig reflektionsperiod för alla offer förmänniskohandel8. Samarbete med hemlandets sociala myndigheter före återvän-dandeStödet till offer för människohandle skall vara helt oavhängigt frånrättsprocessen. Offer skall ha rätt till relevant stöd även om de intevågar polisanmäla, vittna eller medverka i en rättegång mot sina förö-vare. Brottsofferperspektivet skall upprätthållas oberoende av rätts-väsendets årgärder.Alla offer för människohandel skall ha rätt till en 30 dagars villkors-lös reflektionsperiod, även om de inte önskar att polisanmäla brottet.Denna period skall inte bara vara en väntan, utan skall fyllas medinnehåll i form av hälsovård, behandling och stöd för att kunna gåvidare i livet.Landet där offret för människohandel uppehåller sig är ansvarigt förvilken situation offret återvänder till. Kontakt skall upprätthållas medhemlandets sociala myndigheter före återvändandet.Finns det en allvarlig hotbild mot offret, t ex om offret har vittnatmot människohandlarna, skall det finnas ett erbjudande om funge-rande vittnesskydd i hemlandet. I de mest allvarliga fallen måste detfinnas möjligheter att ge offret en ny identitet.Om offrets säkerhet inte kan garanteras av hemlandet, eller om off-ret motsätter sig återvändande på grund av fruktan för att åter utsät-tas för människohandel, skall det erbjudas permanent uppehållstill-stånd.Förbättrat internationellt samarbete9. Öka möjligheterna till gemensamma internationella utredningar10. Organiserat samarbete mellan ländernas nationella specialisten-heter och nationella rapportörerNästan all människohandel är en gränsöverskridande kriminalitet.Offer och människohandlare kommer ofta från ett land medan självaexploateringen sker i ett annat. Det betyder att även brottsutredning-arna måste vara internationella. Inom EU finns det en möjlighet attsätta upp s k Joint Investigative Teams (JIT). Detta verktyg måsteockså göras tillgängligt utanför EU.Internationella brottsutredningar av människohandel, inte minst desom inbegriper telefonavlyssning, kräver ofta stora resurser och är10kostsamma. Detta kan innebära att ett land med knappa resurserser sig tvunget att dra sig ur deltagandet i brottsutredningen. Föratt avhjälpa detta bör det etableras en mekanism för gemensamfinansiering av internationella utredningar.För att säkra ett smidigt internationellt samarbete i gränsöverskri-dande brottsutredningar av människohandel måste medlemmarna ide olika nationella specialistenheterna mötas regelbundet. Tillexempel skulle ekonomer och revisorer kunna mötas och utbytainformation för att kunna följa pengaströmmar och beslagta vinsterav människohandel.De nationella rapportörerna måste ha ett internationellt nätverkoch mötas regelbundet för att utbyta information och erfarenheter.Människohandel är ett transnationellt brott och nationella gränserfår inte utgöra ett hjälpmedel för människohandlarna att und-komma rättsskipning.3. SlutordVarje parlament har ansvar för att genomföra rekommendatio-nerna. Som lagstiftare har vi ett övergripande ansvar för situationeni våra länder. Ingen kan längre blunda för att det förekommer sla-veri i alla våra länder. Människor som inte är fria, utan tvingas till attsälja sex, begå brott, tigga eller på andra sätt säljs till andramänniskor.Som lagstiftare har vi även ansvar för att utvärdera lagarna. Ingetoffer för människohandel hjälps av lagar som inte fungerar i verk-ligheten. Som lagstiftare ska vi också kontrollera landets regeringoch myndigheternas arbete mot människohandel. Är det inte till-räckligt bra så måste vi agera.Människohandel är 2000-talets slaveri. Vi kan inte acceptera attdenna fruktansvärda kriminalitet får fortsätta mitt ibland oss.Baltic Sea Parliamentary Conference Secretariatwww.bspc.netc/o Nordic CouncilVed Stranden 18DK-1061 Copenhagen K.Phone (+45) 33 96 04 00www.norden.org.US 2013:416